06:00
Jag kom precis upp ur vattnet, vattnet av Iran. Fast egentligen det grumliga vattnet från Kimstad. Att svalka sig i efter en springtur och faktiskt halka i och känna hur tröttheten hade kunnat ta över och jag hade kunnat ligga kvar länge. Lättnad efter irritation. Jag och en tjock yngling och någon mer gick på stan för att leta mat. Gick fram och tillbaks i något som liknar Oslo utan att hitta. Överallt bara detta dåliga bröd i matbutikerna. Tillslut tar jag en baguette och tar springsats upp för det blå konstgräset, springer fort så fort jag kan. Mot vattnet samtidigt som vi går långsamt och är trötta och irriterade. Pappa ringer fastän vi nyss pratade, och jag undrar varför han ringer när jag är utomlands. När jag har torkat ska vi laga mat ihop.
bära sten
plocka pinnar
Att närma sig en gräsand.
-
ingenting är det samma
jag söker det som ligger bortanför
tusch salt vatten
jag tecknar och tänker på ingenting
söker efter hemligheter i det jag inte förstår
en förklaring på ingenting
går vilse i en obekant verklighet
ingenting är på riktigt
verkligheten är inte den enda
jag har min och du har din
tusch och salt
en är inte mer sann än den andra
förändrar jag tankarna förändras tillvaron
det som består men aldrig är det samma
vatten
att skapa ett eget mönster
jag hämtar vatten
besöker städer med älvar och kanaler
tar med mig vatten
en illusion av trygghet
jag tänker på ingenting och hittar en närvaro
ett mönster i tillstånd att upplösas
tusch salt vatten
ingenting finns
En kopp klassiskt, tack!
